... skanderade jag för några månader sedan. Det kändes då väldigt långt borta och ganska svårt att greppa. Det var mycket svårt att konkretisera tanken om vad det var som väntade oss. Jag tror att Jonna har haft lättare att, under resans gång, förstå vad som väntar. Jag ser nu en mage som växer för varje dag och den lilla bebisen är mycket aktiv under de timmar när jag och Jonna försöker att inte vara så aktiva, milt uttryckt. Givetvis är det alldeles underbart att bli väckt kl 03:47 och få höra att nu är Nils/Elsa vaken. Igen. Det som är häftigast av allt just nu är dock att se hur den rör sig där inne. Huden på magen rör sig som bara den fram och tillbaka, tur att den är elastisk.
Nu bedrivs den största delen av tiden med att vänta. Jonna verkar oerhört fokuserad och samlad inför uppgiften hon/vi har framför oss. Jag känner mig också laddad som bara den men jag vet inte riktigt på vad. Det är stora saker på gång men hur kommer det att gestalta sig? Vad som än händer inne på förlossningen så ska jag vara så fokuserad jag bara kan.
"Det är bortom allt du föreställa dig" är den samlade bilden som mina vänner som är pappor har gett mig. Jobbigt? Häftigt? Skrämmande? Roligt? Underbart? har varit mina omedelbara följdfrågor.
Svaret på samtliga av dessa frågor: JA!
Så i min värld kommer detta att bli det häftigaste, roligaste samt det mest underbara jag har varit med om.
Vem kan inte längta efter detta då?
//Johan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar