Elsa Stina Hall...

...har anlänt till världen. Vi är två mycket stolta föräldrar som nu just nu befinner sig mitt i blöjbyten, amning (Jonnas case) och härliga nätter utan sömn. Det är svårt att sätta ord på alla tankar som rusat igenom huvudet de sista dagarna. Men kortfattat så är det i alla fall helt fantastiskt. Vi har drömt och längtat efter detta så länge och nu när vi är mitt i det så är det helt underbart.

För att göra en lång historia något kortare än de 17 timmar som förlossningen tog, så tänkte jag att vi kunde köra en kort sammanfattning.

I torsdags var det igångsättning som gällde och vi promenerade nervöst in, hand i hand, på Östra Sjukhusets specialförlossning -"Specen"- kl 08:00. Då Jonna är en punktlig person blev hon lite irriterad då vi inte fått prata med någon då klockan var 08.15. Men då dök det upp en barnmorska som visade in oss till rummet där Jonna skulle föda barn. Förutom att det var slangar och diverse maskiner på väggen så skulle det kunna vara vilken typ av rum som helst. Diverse processer startades (jag utelämnar detaljer)och väntan var ordet för dagen. Efter några timmar hade vi kommit en bit på väg och värkarna började smyga sig på. Dock inte enormt kraftiga. Beslut om värkstimulerande dropp fattades och då började det hända grejer kan jag lova. Det dök upp värkar som kändes långt in i armen även på mig (faktiskt gjorde det ganska ont, men det har gått över nu). Det värkstimulerande droppet gjorde sitt jobb med den äran och Jonnas värkar var på gränsen och även över vad man kan klara av.

R Y G G B E D Ö V N I N G ropade vi i kör och en grekiskbrytande narkosläkare visade sig vara anledningen till att vi kommer att båtluffa i grekiska ö-världen varje semester för resten av våra liv. På bara någon minut hade den gjort effekt och värkarna var "nästan mysiga" enligt Jonna. Ett svagt men väldigt ömt t-a-a-a-ack! hördes från Jonna när vår grekiske vän lämnade rummet. Vad som hände efter detta är lite suddigt och svårt att komma ihåg exakt även om jag vet att jag aldrig känt mig så vaken och fokuserad som just då. Men vad som jag tror hände var att på grund av för lite fostervatten och att Elsa virat navelsträngen runt axlar och hals så sjönk hennes puls vid varje värk som Jonna fick. Så för att Elsa inte skulle bli allt för stressad och dålig så fattades det beslut om akut kejsarsnitt kl 01.55. Kl 02.21 stod jag där, en stolt nybliven far, med tårar rinnande nerför kinderna och en skrikande liten guldklimp i mina händer. Elsa var född med tio fingrar och tio tår och hon mådde alldeles utmärkt.

Vi fick några minuter alldeles själva innan mamma Jonna var klar och vår familj sedan fick ligga på uppvaket och ta igen sig. En helt fantastisk upplevelse där allt runtomkring var sekundärt. Det var bara vi tre i en säng på ett sjukhus strax efter kl 02.21 i Göteborg. Vi åt isglass som för alltid kommer att vara "världens godaste" glass enligt mig och min fantastiska sambo.

Vi är nu en familj, på riktigt, och vi ser fram emot att möta varje ny dag med vårt nya familjetillskott.

Stolt, rödgråten och så enormt lycklig pappa
//Johan

Jag måste bara tillägga att vi är evigt tacksamma till narkosläkaren, som vi tyvärr inte fick namnet på, samt Katja, den läkare som fattade beslutet om kejsarsnittet. Vi är så glada att just de jobbade den natten och gjorde att vår förlossning för alltid kommer att vara ett ljust och fantastiskt minne.